Innan muren föll:
— Året innan muren föll
— Om du inte går ikväll
— Bara en dröm ifrån våren
— Hårda vindar älskling
— Född på kusten (Duett med Fia Ekberg)
— Halva mitt hjärta
— Kall blå himmel
— Heligt vatten
— Om jag kommer över det här
— Till himlen
Minns att du var underbar:
— Minns att du var underbar
— Bohuslän & Södermalm
— Hon som log
— Fria mil
— Du kan va evig (Duett med Paula Nyman)
— Forever young
— För dig Josefin
— Aurelia
— Bohusvals
Sen kommer september:
— Sen kommer september
— En vacker lögn
— Att vända om
— Hjärtats längsta natt
— Brinn baby brinn
— Mariaplan
— Småstadsbröder
— Min lilla stad
— En vanlig man
— Bohusros
Medioker man:
— Hej apokalyps
— Du och jag och natten
— Sången om kärleken
— Ljug för mig
— Om han gör dig lycklig nu
— När skrattet klingat ut
— Medioker man
— Carolina
— Samma stad
— När sommarn dör
— Kostar ingenting
— Minns att du var underbar (2026)
Det var året innan muren föll, vi var där, vi var unga, vi var du och jag
och vi reste i från öst till väst, och tillbaks igen
Bussen bröt ihop utanför Prag, vi var unga, vi var du och jag
och vi växla svart på krogen, innan vi gick hem
Och det var tyst på gatorna i stan
förutom en svartklubb som spela så det dånade
Gimme hope Joanna nana na…
Guiden ljög och sa att allt var bra, och du var mycket vackrare än jag
när vi gick över Karlsbron, och tillbaks igen
Nånstans där i vimlet var det som om nåt kom ut och jag kysste dig igen
fast vi båda visste att det nog var slut.
Och det var tyst på gatorna i stan
förutom en svartklubb som spela så det dånade
Gimme hope Joanna nana na…
Sen när vi kom hem, gick till Sjuans, köpte milkshake för vårt sista Csn
solen sken den dan, du tog jordgubb, jag tog valnör och pekan
solen sken den dan
Och det var tyst på gatorna i Vasastan
förutom gnisslet ifrån vagnarna vid Lutherska och jag
gick och sjöng för mig själv
Gimme hope Joanna nana na…
Nanana naa.. om du inte går ikväll
Alla ord har regnat bort igen, och vi sitter kvar med sanningen
att det verkar va över.
Det kanske kommer göra ont igen, så vi förbannar kärleken
när det är den vi behöver.
Och livet suckar fram sin melodi, att bara kärleken kan göra dig fri
från det du tror du behöver
Men om du stannar kvar, får du allt jag har
om du stannar kvar, får du allt jag har
Det är inte mycket, bara det enda jag har
Det är ditt om du stannar kvar
och inte går ikväll
Nanana naa.. om du inte går ikväll
Alla dörrar verkar stängda nu, men ändå ringde du
och ville komma över
och jag har alltid plats för dig, kanske har du plats för mig
det är väl det vi behöver
När livet suckar fram sin melodi, att bara kärleken kan göra dig fri
från det du tror du behöver.
Men om du stannar kvar, får du allt jag har
om du stannar kvar, får du allt jag har
det är inte mycket, bara det enda jag har
det är ditt om du stannar kvar
och inte går ikväll
det är inte mycket, det är bara det enda jag har
det är ditt om du stannar kvar
och inte går ikväll
Nanana naa.. om du inte går ikväll
Hon var född samma dag som Elvis dog 1977
hon hade allt det där han drömt om, men lagt åt sidan nu
hon hällde glitter i hans ögon, med sitt leende, och sa
jag vågar älska vem jag vill, med det törs inte du
Hon hade friheten i sina blickar och kom från överallt och ingenstans
men öppna varma händer, som hon la i hans
hon sa, jag tror att livet skall levas, levas här och nu
inte då eller imorgon, men så tror inte du
Men vi är bara en dröm ifrån våren baby så lägg dig ner och blunda
det finns inget bättre sätt om man vill drömma samma drömmar
jag vet att ditt hjärta säger ja och din tanke ropar nej
men du är bara min ikväll och du är född att älska mig
du är bara min ikväll och du är född att älska mig.
Hon sa att leva, det är att våga, ge sig själv en chans
om du vill ha alla svar i förväg, kommer du ingenstans
för jag kan släpa dig runt jorden, men om du inte vågar se
allt det vackra jag ska ge dig blir det ingenting med det.
För vi är bara en dröm ifrån våren baby så lägg dig ner och blunda
det finns inget bättre sätt om man vill drömma samma drömmar
för jag vet att ditt hjärta säger ja och din tanke ropar nej
men du är bara min ikväll och du är född att älska mig
du är bara min ikväll och du är född att älska mig.
Du är bara min ikväll och du är född att älska mig
du är bara bara min ikväll och du är född att älska mig
du är bara bara bara min ikväll, och du är född att älska mig.
Det blåser hårda vindar älskling, sanningen är satt under hot
vi som blivit burna sen vaggan måste själva våga stå emot
Det blåser kalla vindar älskling, inga löften gäller mer
det är fritt fall rakt ner i avgrunden om du inte hinner sakta ner
När de frälsta tappat tron och blivit gudlösa
när alla kärlekens budord är som bortblåsta
när de griper efter strupen på den som förlorat allt
då kan vi stå där och spana efter räddningen
vi kan stå där från morgonen till skymningen
men det kommer ingen annan
älskling det är vår tur nu
nej det kommer ingen annan
älskling det är jag och du.
Det blåser snåla vindar älskling, och det ropas varg i parti och minut
sanning är lögn och lögn är sanning nu, sen är allt det du trodde på slut
När de frälsta tappat tron och blivit gudlösa
när alla kärlekens budord är som bortblåsta
när de rika har så mycket att det enda de kan tänka på är mer
då kan vi stå där och och spana efter räddningen
vi kan stå där från morgonen till skymningen
men det kommer ingen annan
älskling det är vår tur nu
nej det kommer ingen annan
älskling det är jag och du
när de frälsta tappat tron och blivit gudlösa
och alla kärlekens budord är som bortblåsta
när de rika har så mycket att det enda de kan tänka på mer
då kan vi stå där och spana efter räddningen
vi kan stå där från morgonen till skymningen
men det kommer ingen annan
älskling det är vår tur nu
nej det kommer ingen annan
älskling det är jag och du
för det kommer ingen annan nu
älskling det är jag och du.
Jag är född på kusten, en sorts motvillig kaprifol
jag har blommat flera gånger och jag vet att du minns mig från ifjol
men jag är äldre nu, och jag orkar inte spela några spel
naggad i kanten men jag är fortfarande hel
och jag vågar vara nära om du bara stannar lite till
så jag vågar tro att det är mig som du vill ha
som du vill ha, så jag vågar tro att det är mig du vill ha
Jag ligger mest på soffan och ser hur krukväxterna dör
det enda livet är fabriken, som suckar utanför
jag kunde varit nära nån, jag kanske kunde varit kär
men det ska mycket till, att nån ska kunna hitta mig här
Men jag vågar vara nära om du bra stannar lite till
så jag vågar tro att det är mig som du vill ha
som du vill ha, så jag vågar tro att det är mig du vill ha
För det är som det är, det här livet bjuder knappast upp till dans
det är mest tidiga morgnar och sånt där
och det mesta är ur balans
Men jag vågar vara nära om du bara stannar lite till
så jag vågar tro att det är mig som du vill ha
som du vill ha, som du vill ha, mig som du vill ha
så jag vågar tro att det är mig du vill ha.
Halva mitt hjärta går på tomgång, halva mitt hjärta har panik
i min hjärna är det tomgång, ingen dag är den andra lik.
Halva mitt hjärta bara svävar, halva mitt hjärta sitter still
hjärnan kalkylerar och strävar, när vet hela kroppen vad den vill
vad den vill
Minns du då för längesen när vi lovade varandra
att ingen av oss skulle gå innan båda hunnit fram
Halva mitt hjärta håller andan, halva mitt hjärta brinner ut
pratar jag så börjar jag svamla, kan inte förstå orden som kommer ut
halva mitt hjärta står och stampar, halva mitt hjärta löper fritt
och min hjärna bara krampar, är hela mitt hjärta redan ditt
är det ditt.
Minns du då för längesen när vi lovade varandra
att ingen av oss skulle gå innan båda hunnit fram
Hela mitt hjärta exploderar, har vi hunnit ända fram
min hjärna lägger ner och imploderar, hela mitt hjärta bär ditt namn
Under en kall blå himmel har du låst ditt hus
under en kall blå himmel har du släckt ditt ljus
under en kall blå himmel har du sålt din själ
under en kall blå himmel har du kysst din mänsklighet farväl
Här kommer ingen in, nä här kommer ingen in
här kommer ingen in, här kommer ingen in
Under en kall blå himmel har du stuckit kniven i grannes rygg
under en kall blå himmel var du tvungen för att känna dig trygg
Här kommer ingen in, här kommer ingen in
här kommer ingen in, här kommer ingen in
Under en kall blå himmel ser du faror bakom varje krök
under en kall blå himmel tänder du en eld och gnäller när det kommer rök
under en kall blå himmel, har du satt dig själv i bur
under en kall blå himmel, har de reducerat oss till djur
Här kommer ingen in, här kommer ingen ut
här kommer ingen in, så fick du rätt till slut.
De ropar från taken igen, sista striden kommer
och ingen kommer undan min vän, nä inte den här gången
och här går vi upp till hakan i heligt vatten
och undrar om frälsningen skulle va så hård
vi ropar våra ramsor i den heliga natten
utan att komma närmare och utan att förstå
De samlas och ringer i klockor igen, ofärd till alla hjärtan
de klämtar håll dig inne min vän, kom inte ut, varken nu eller sen
För här går vi upp till hakan i heligt vatten
och undrar om frälsningen skulle va så hård
vi ropar våra ramsor i den heliga natten
utan att komma närmare och utan att förstå
Och bakom ett slitet hotell, där alla nätter har slutat att bry sig
ska förnekelsen dö, inga segrare finns att kora
bara själar med allt att förlora
inget glam inget glitter att strö
Och här står vi upp till hakan i heligt vatten
och undrar om frälsningen skulle va så hård
och vi ropar våra ramsor i den heliga natten
utan att komma närmare och utan att förstå
ja vi ropar våra ramsor i den heliga natten
utan att komma närmare och utan att förstå
att den som har förhävt sig och utropat det heliga som vårt
alltid är den som faller hårt
det är alltid den som faller hårt
det är alltid den som faller hårt
Om jag kommer över det här nån gång
ska jag alltid va rädd om min själ
om jag kommer över det här nån gång
ska jag kyssa all ångest farväl
om jag kommer över det här nån gång
ska jag aldrig mer ängslas i natten
om jag kommer över det här nån gång
ska jag aldrig mer släppa ratten
Om jag kommer över det här nån gång
om jag kommer över det här nån gång
Om jag tar mig ut ur det här nån gång
ska jag aldrig va rädd för att gråta
om jag tar mig ut ur det här nån gång
ska jag alltid va först att förlåta
om jag kommer över det här nån gång
ska jag se med ny kärlek på andra
om jag kommer över det här nån gång
ska jag alltid va sist med att klandra
Om kommer över det här nån gång
om jag kommer över det här nån gång
Då ska jag skriva en ny sång
och jag ska sjunga den för dom
som tycker natten är för lång, för lång
Om kommer över det här nån gång
ska jag sluta ta saker för givet
om jag tar mig ut ur det här nån gång
ska jag älska och uppskatta livet
om jag kommer över det här nån gång
ska jag möta mig själv där jag är
om jag tar mig ut ur det här nån gång
ska jag våga försöka bli kär
Om jag kommer över det här nån gång
om jag kommer över det här nån gång.
Jag tror att Gud bor i din hud och mina fingrar ska tolka hans bud
hur man hittar in och hittar fram och jag ska va din heliga man
som tar dig till himlen, himlen, när du tar mig hem
Jag tror att Gud bor i ditt bröst och jag ska lyssna för att höra hans röst
när jag lägger mitt huvud tätt intill så du kan göra precis va du vill
som tar dig till himlen, till himlen, när du tar mig hem, igen och igen
till himlen, himlen när du tar mig hem
Jag tror att Gud bor i ditt blod och att dina vener är fyllda av mod
som kan bära dig dit du vill gå till allt du vill ha och allt du vill få
när du vill nå himlen, himlen och när du tar mig hem
Jag tror att Gud bor i din blick, efter alla de svindlande gånger jag fick
se med mina ögon rakt in i dig och känna att du älskade mig
när jag tog dig till himlen, till himlen och när du tog mig hem, igen och igen
till himlen, himlen när vi tog oss hem, till himlen. när vi tog oss hem.
Vi skulle lära oss att bli som Jimi Hendrix, vi skulle sätta riffen rätt, vi hade tron och tiden var oändlig och det mesta gick så lätt, vi var Brian May i Queen och vi var Freddie, vi var alla hjältar på en och samma gång, vi var Elton John och mera brännvins-Eddie, det bara blandades till en och samma sång.
Jag skall alltid minnas de vi var, nu när livet både ger och tar och nu så har jag bara minnen kvar och jag minns att du var underbar, ja jag minns att du var underbar.
Vi var som riddare på trimmade mopeder genom västkustvinterns salt och snö, som två vilsna utrangerade torpeder och vi skulle aldrig dö, vi var grusvägarnas musketörer och ingen stoppa oss, nej inte då, ibland var vi helt ärligt marodörer, men vi var unga så det får man förstå.
Jag skall alltid minnas de vi var, nu när livet både ger och tar och nu så har jag bara minnen kvar och jag minns att du var underbar, nanannannana…Ja jag minns att du var underbar, men jag hade mycket hellre haft dig kvar.
Kastanjerna blommar, de rinner nerför vita bergen och här kommer hon strålande i sina kopparfärger, han tog tåget som en ensam man, visste inte att han fortfarande kan,
och Maria på trean har hängt ut sina lakan och ropat fred över Södermalm, Maria på trean har hängt ut sina lakan.
Och det doftar kärlek över hela stan, ja det doftar kärlek över hela stan, den rinner ner för bangatan, ner mot Hammarby hamn, sen går den hand i hand, ända upp till fåfängan, och här kommer hon, här kommer hon.
Det är blickarnas afton utanför Orions port, mmm, och här kommer hon, det går så sakta och det går så fort, han tog tåget som en ensam man, omedveten om att Stockholm skulle stå i brand, och Maria på trean har hängt ut sina lakan, och ropat fred över Södermalm, Maria på trean har hängt ut sina lakan.
Och det doftar kärlek över hela stan, ja det doftar kärlek över hela stan, den rinner ner för bangatan, och ner mot Hammarby hamn, sen går den hand i hand, ända upp till fåfängan, och här kommer hon, här kommer hon, här kommer hon, här kommer hon.
Vi stod nere vid stranden, i skuggan av bron, du tog mig i handen och sa vågar du tro? Jag visste inget om livet och du verka så van, när du log och tog tåget till stan.
Jag såg dig på Oasen, vi satt vi varsitt bord, du skratta bakom glasen och jag mindes dina ord, om att tro och om att våga, den där dan, när du log och tog tåget till stan.
Här är samma skuggor som förut, samma bro och samma strand, människor som flyttar in och flyttar ut och så vi som aldrig lämnat detta ingenmansland, bland träskor, jeansjackor och snus, vi som kysst varann i gillestugor i mexitegelhus, och stigen upp från jungfruvikens strand, hand i hand över broarna i sommarns sista rus.
Perrongen är den samma, spår ett a och b, bion är riven, musikaffären med, ibland ser jag din mamma och påminns om den dan, när du log och tog tåget till stan, åh du log och tog tåget till stan.
Och om jag tror och om jag vågar, vill du möta mig nånstans? Jag kanske verkar dum som frågar och inte bara tar en chans, men jag tar inget för givet, sen den där dan när du log och tog tåget till stan, åh, du som log och tog tåget till stan.
Hon hade ingenting att dölja, han hade ett helt helt liv att fly ifrån, det var mörker i minnet och skuggor i sinnet och tid som var på lån, men hennes fingrar silade solen, så han också kunde se, genom mörker och skam när hon viska hans namn som en bön utan att be.
Och hon sa kom, kom, kom, ingen ska såra dig, kom, kom, kom, du är trygg när du är med mig, bara kom, kom, kom, jag ska inte döma dig, du kommer aldrig att glömma mig, så bara kom.
Hon hade vägar, horisonter och dofter, han hade ett luftslott och en avställd bil, parkerad i tjälen, punktering på själen, när hon kom med fria mil, och han hade spikat igen alla dörrar som hon bröt upp och satte ömt på glänt, och la strimmor av silver på golven som pekade mot bågen som han aldrig spänt.
Och hon sa, kom, kom, kom, ingen ska såra dig, kom, kom, kom, du är trygg när du är med mig, bara kom, kom, kom, jag ska inte döma dig, du kommer aldrig att glömma mig, så bara kom, bara kom, jag ska inte döma dig, du kommer aldrig att glömma mig, så bara kom.
Det blåser en måttlig nordvästlig vind, och jag har skit i trägårn som måste in, och medelåldern skraver under huden, den stretar och drar, vrider sig och väser du har mindre än halva livet kvar, och jag vill bara sjunga och älska, leva dag för dag, våga vara modig, våga vara svag.
Det blåser en måttlig nordvästlig vind, och jag bär på en rädsla som är bara min, en längtan efter sinnesro i livet, att allt ska finnas kvar, fast ingenting är givet, ingen vet hur många dagar som finns kvar, och jag vill bara sjunga och älska, leva dag för dag, våga vara modig, våga vara svag.
Och jag undrar om du minns mig, jag har gått som ett irrbloss över Källöbron och tänkt på dig, allt medan stjärnorna brann och jag minns att jag undra, är det så här att va en man? då är det inget jag kan, men du kanske kan lära dig va en man? om jag kan gå nära dig.
Och du kan va evig, eller här och nu, du kan va evig eller här och nu, du kan va evig eller här och nu, du kan va evig eller här och nu, du kan va evig eller här och nu.
Du sa det blir lättare till våren och du får hålla ut, då kan vi läka vintersåren och det här kan ta slut, då blir det lättare att glömma mig, jag vet det låter hårt, men jag tror väl att det ordnar sig, det är bara nu det är svårt, och du kysste mig en sista gång, sen gick du och jag hörde hur du sjöng.
Forever young, forever young, när tiden får stå stilla händer ingenting med bilderna av dig, forever young, forever young, och jag vet, det ordnar sig.
Har väl hänt att jag undrat genom åren, om det var rätt beslut, lite extra nu på våren, hur du har det och hur du ser ut, och jag vet väl att det ordnar sig, det är bara nu det är svårt, för det händer att jag glömmer dig, om jag tar i riktigt hårt, och du kysste mig en sista gång, sen gick du och jag hörde hur du sjöng.
Forever young, forever young, när tiden får stå stilla händer ingenting med bilderna av dig, forever young, forever young, och jag lovade mig själv att du alltid skulle va den du ville, och att du alltid skulle bo i mitt minne, så jag kan också sjunga att du är, forever young, forever young, när tiden får stå stilla händer ingenting, forever young, forever young, och jag lovade mig själv att du alltid skulle va den du ville och att du alltid skulle bo i mitt minne, så jag kan sjunga att du är forever young.
Det finns de som säger att bibeln är sann, varje kommatecken är heligt, och Gud är en man
Och så de som vet att djävulen finns, för de har mött honom hemma flera gånger än de minns, men om jag sjunger om honom blir det pärlor för svin, så jag ska sjunga min sång dig Josefin, ja jag ska sjunga min sång för dig, Josefin.
Det finns de som säger, ingen rök utan eld, och det är säkert så att hon får skylla sig själv, och om det nu är så illa så är det väl bara att gå, för det är bara sjuka och monster som slår, men de försöker att släcka en eld med bensin, och jag ska sjunga min sång, för dig Josefin, ja jag ska sjunga min sång för dig, Josefin, Josefin, Josefin, åh åh åh åh.
Det finns de som säger att bibeln är sann, varje kommatecken är heligt och Gud är en man, och så de som vet att djävulen finns för de har mött honom hemma flera gånger än de minns, men om jag sjunger om honom blir det pärlor för svin, så jag ska sjunga min sång, för dig Josefin, ja jag ska sjunga min sång för dig Josefin.
Har jag gått förbi dig, sett ner och inte mött din blick, rundat ett gathörn allt för tidigt och missat ödets ögonblick.
Åh, är det min tur nu, nånstans finns du ju, åh, hur svårt ska det va, här är jag, för dig att ha, Aurelia.
Har vi mötts men inte vågat, lät vi livet viska oss till sans, vad ska då till för att tända lågan, ge mod att bjuda upp till alla dansers dans.
Mmm är det vår tur nu, nånstans finns du ju, åh, hur svårt ska det va, här är jag, för dig att ha, Aurelia.
Om det blir, så blir det bra för jag är här om du vill ha, här är jag, för dig att ha, Aurelia.
Du är klämd mellan två kolosser, vid evighetens hav, här går vi och drömmer om annat, i de fyra pelarnas stad, och inget är evigt hos dig och du sviker mig mest varje dag, ändå finns det ingen annanstans jag vill va.
Där graniten går över i lera och radion byter kanal, en plats som de flesta passerar där bara någras drömmar blir av och inget är evigt hos dig och du sviker mig mest varje dag, ändå finns det ingen annanstans jag vill va.
Åhåhåh, när ensamma kungar av Kopper och Uppegård fyllegår hem genom natten och paret i kön vid Korvan har grälat och tappat bort alla skratten, när kranarna på Hasselbacken stänger sin business för natten, då hörs ingen bohusvals, ingen sjunger alls om vindar och glittrande vatten.
Du försöker att växa ikapp dig själv, men du river din själ innifrån, och hon som var borta så länge kan inte se var hon kommer ifrån, för inget är evigt hos dig och du sviker oss mest varje dag, ändå finns det ingen annanstans vi vill va.
Åhåhåh och när ensamma kungar av Kopper och Uppegård fyllegår hem genom natten, då tar vakten på baden en sista sväng och städar tänder och blod ur rabatten och när kranarna på Hasselbacken stänger sin business för natten, då hörs ingen bohusvals, ingen sjunger alls, om vindar och glittrande vatten, det enda som hörs är en sång och en dröm om att fly ifrån olja och plast och betong, åhåhåh, ifrån olja och plast och betong.
Kom april med röda läppar, vind i håret, blicka in i mig med dina ögon, le och jag är fast
Kom och väck mig, andas närhet, sätt din doft i mina kläder, ge mig aningar om sommar, ge mig allt
För sen kommer september, när alla känner efter vad de kan och vad de har, sen kommer september då står dåren ensam kvar
Kom april och öppna sinnen, bada mig i vackra kjolar, lova halvt att maj kan bära hud mot hud, håll mig fast i juni juli, låt mig hoppas ut augusti, innan glöden möter marken utan ljud
För sen kommer september, när alla känner efter vad de kan och vad de har, sen kommer september då står dåren ensam kvar, sen kommer september då står dåren ensam kvar
Spring med mig igenom vintern, vi kan låtsas att vi inte ser varandra om du vill, blunda mig igenom natten öppna mina blåa ögon lagom till ett nytt april
Kom igen en gång till, gör vad du vill, självbedragaren kan flyga utan bränsle i april, jag kan sväva utan vingar, jag kan flyta utan vatten, kom april
För sen kommer september, när alla känner efter vad de kan och vad de har, sen kommer september då står dåren ensam kvar, sen kommer september då står dåren ensam kvar, då står dåren ensam kvar, du var april du blev september, du är för alltid, för alltid, underbar, för alltid, du är för alltid underbar, du var april du blev september som din dåre står jag kvar.
Kommer du ihåg när vi gick barfota genom stan, den där gången när det hade regnat hela dan, och vi ljög och sa att allting kändes bättre nu, fast allting annat kändes värre än att vara jag och du.
Minns du blickarna från de som vi passerade förbi, som sa “va de ser kära ut” vi såg oss utifrån och försökte bli, du och jag, du och jag.
Vi blev aldrig de vi ville va, vilse i förväntan du och jag, de andra tyckte att vi passade så bra, genom ett filter byggt av längtan, vilse i förväntan du och jag, du och jag.
Minns du den där gången när vi pratade och grät, i flera timmar för att komma runt, hur bra det lät, att bryta upp fast vi passade så bra för alla andra, och hur det locka så att istället vara vänner med varandra, du och jag, du och jag.
Vi blev aldrig de vi ville va, vilse i förväntan du och jag, de andra tyckte att vi passade så bra, genom ett filter byggt av längtan, vilse i förväntan du och jag, du och jag.
Och vi såg ut som en vacker dröm, men var den allra vackraste lögn, vi var en underbar lögn, en underbar lögn, du och jag, en underbar lögn, du och jag.
Ni lärde oss att sjunga om en stad ovan molnen, som hade gator utav guld, och ni pratade så vackert om Guds villkorslösa kärlek, som skulle lösa skam och skuld, ni lärde oss att Jesus älskar alla barnen, men sen gjorde ni tvärt om, ja sen gjorde ni tvärt om
Ni lärde oss att sjunga om en Gud som satt på tronen, som hade makt och härlighet, en Gud som kunde rädda oss, ifrån en evig död och ge oss liv i evighet och ni lärde oss att Jesus älskar alla barnen, men sen gjorde ni tvärt om, ja sen gjorde ni tvärt om.
För det var ni som var de rädda, det var ni som bar på skulden och det var ni som kände skammen på er hud, det var ni som måste gömma er, för att komma undan, genom att skrämma barn med Gud, genom att skrämma barn med Gud
Men om det är sant som sagts, att Jesus älskar alla barnen, om kärlek utan villkor är från Gud, hör då era egna ord som ekar genom tiden, hör på era egna bud, ännu finns det tid för er, att vända om, det är det som allting handlar om, släpp taget för det är dags att vända om, ja det är det som allting handlar om, släpp taget för det är dags att vända om
Allting brast igen, det du vågat slog tillbaka, det som var hopp och liv igår, är lämnat som ett öppet sår, orden faller tysta, när hjärtat sluter sig, men ändå hörs ditt nakna rop, av de som ropat före dig
Och svikna drömmars toner häver milt sitt bröst, så sjunger brustna hjärtans kör, för bara dig ditt hjärtas tröst, vi är du, vi är din syster och din bror, vi är din far vi är din mor, gråt hos oss inatt, dina tårar är en ovärderlig skatt, när du tror att inget håller, bär vi dig genom hjärtats längsta natt.
Du sitter fast igen, kan inte komma loss, men du, ta ett andetag och sen, älskling, hör på oss
När svikna drömmars toner, häver milt sitt bröst så sjunger brustna hjärtans kör, för bara dig ditt hjärtas tröst, vi är du, vi är din syster och din bror, vi är din far vi är din mor, gråt hos oss inatt, dina tårar är en ovärderlig skatt, när du tror att inget håller, bär vi dig genom hjärtats längsta natt, när du tror att inget håller bär vi dig genom hjärtats längsta natt, åh vi bär dig, vi bär dig, vi bär dig.
Iskalla nätter och leder av sten, blytunga fötter och hjärtat i sken, du måste våga, måste våga att gå och jag måste stanna här, måste förstå
Att du ska gå ensam, denna striden är din, gå rakt genom elden brinn baby brinn, ingen annan kan göra det, det kan bara du och du kommer klara det bara du gör det nu
Röster som lockar, lurar och drar, kallar och pockar, kom, du vet va vi har, du måste våga, måste våga att gå och jag måste stanna här, måste förstå
Att du ska gå ensam, denna striden är din, gå rakt genom elden, brinn baby brinn, ingen annan kan göra det, det kan bara du och du kommer klara det, bara du gör det nu.
Så väntar vi på andra sidan när du kommer hem igen, så väntar vi på andra sidan när du går rakt genom elden, så väntar vi på andra sidan när du kommer hem igen, så väntar vi på andra sidan, när du går rakt genom elden, brinn baby brinn, denna striden är din, brinn baby brinn och du kommer klara det bara du gör det nu, gör det nu, brinn baby brinn.
Jag minns jag skramla treans vagn för att komma hem till dig, mmm mmm
Men du va inte där, jag hade fattat fel igen, mmm mmm
Jag tror det va den gången jag förstod, det var väl ungefär när åttiotalet dog, mmm mmm
Trots alla år som passerat, och alla vagnarna som gått, alla drömmar jag kasserat och dom insikter jag gjort, trots att jag aldrig längre är i stan, står en liten del av mig och väntar vid Mariaplan, vid Mariaplan.
Vi hade båda gott om allt det där som brann, mmm mmm
Ändå var det nästan stört omöjligt att hitta till varann, mmm mmm
Och vet man inte riktigt vem man är, ja då är det svårt att förklara det, mmm mmm
Trots alla år som passerat och alla vagnarna som gått, alla drömmar jag kasserat och dom insikter jag gjort, trots att jag aldrig längre är i stan, står en liten del av mig och väntar, vid Mariaplan, vid Mariaplan, trots att jag jag aldrig längre är i stan står en liten del av mig och väntar, vid Mariaplan, har stått där sen den dan, vid Mariaplan, vid Mariaplan.
Han har ristat sin historia i koder på sin hud, jag har min i benen, vi har båda levt och dött och levt igen och brottats klart med Gud, och jag förstår vartenda ord, om ett liv jag inte känner, hur vanmakten och blodet gör att huden spänner sig, fast ingenting är samma är det likadant för mig.
Vi har gått längs samma gator, vi har hängt på samma torg, vi har åkt med allra sista bussen hem från Göteborg och vi har båda varit kära i Linda och Jeanette och vi har letat efter livet och trott vi hittat rätt, och vi har lärt oss att alla hjärtan blöder, men vi tog oss ut på andra sidan.
Vi har båda smakat skam och skuld i både bägare och glas, en i plast och en i guld, och det spelar ingen roll om allting ändå går i kras, och sol och måne skiter i min lilla hemlighet vi har fått varsitt liv att leva så förlåt dig själv och lev nu för sen är det slut i evighet.
Vi har gått längs samma gator, vi har hängt på samma torg, vi har åkt med allra sista bussen hem från Göteborg och vi har båda varit kära i Linda och Jeanette och vi har letat efter livet och trott vi hittat rätt och vi har lärt oss att alla hjärtan blöder, men vi tog oss ut på andra sidan, vi är småstadsbröder, vi tog oss ut på andra andra sidan, vi är småstadsbröder
Du kan va född med en kniv i ryggen eller en silversked i mun, du är ändå lika ensam när allt faller omkull och du lär dig att alla hjärtan blöder, och du kan ta dig ut på andra sidan, välkommen ut på andra sidan, vi är småstadsbröder, vi är småstadsbröder, vi är bröder.
Borta vid Konsum sitter de på rad, de som sprängde och byggde så allt blev av, de blir färre och färre de som vet hur det var, när vattnet fyllde viken innan stål och betong och det blev en stad, mina barn de bara skrattar när jag pekar en kväll och försöker förklara, där låg en gång ett fint hotell, det finns en grushög kvar.
Under tiden rinner havet genom sundet som det ska, som det gjort i alla dar och tiden gräver sina ränder i min lilla stad, min lilla stad.
Vi är gamla och unga och vi känner varann rätt så väl, vi är snälla och dumma, vi stökar och knör, vi trängs här tillsammans och vi lever och dör, i min lilla stad, och jag vet att du dricker för jag känner dina barn, du vet att jag vet och båda hoppas på den dan du kan lägga av.
Under tiden rinner havet genom sundet som det ska, som det gjort i alla dar, och tiden sätter sina tänder i min lilla stad, min lilla stad
Vi pratar om butiker som inte längre ligger där de ska och dom nedlagda fiken och hur goda mackorna va i min lilla stad, och jag vet att du har sett mig och tänkt på hur det skulle va, du vet att jag tänkt samma, det ska bara passa nån dag så det blir aldrig av, i min lilla stad
Under tiden rinner havet genom sundet som det ska, som det gjort i alla dar, och tiden sätter sina ränder i min lilla stad, min lilla stad
Jag vet att du har sett mig och tänkt på hur det skulle va, du vet att jag tänkt samma det ska bara passa nån dag så det blir aldrig av, i min lilla stad.
Jag kan önska att jag vore som en bok med tusen blanka sidor, men i mig finns knappt ett endaste oskrivet blad, om du läser kan det te sig som att jag överdriver, och en del kan verka sorgligt, men i grunden är jag glad.
Ordning och kapitel har jag sen länge övergivit och oftast är det klotter om hur livet drar förbi, men det finns ögonblick och insikt ifrån det oförställda livet, då kan det hända att man anar, det levdas poesi.
För jag är en vanlig man, så vanlig som jag kan, en som vuxit upp i medvind och trott att varje tanke han tänkt har varit sann. En alldeles vanlig man, så vanlig som jag kan, ett resultat av det jag lärt mig, när medvinden försvann.
Visst har det funnits dagar när ångesten har bjudit upp till dans, och känslorna av vanmakt är ingen trevlig kavaljer och fast jag artigt tackat nej hade jag aldrig någon chans när dansens virvlar bara brann tills jag inte orka mer.
För jag är en vanlig man, så vanlig som jag kan, en som vuxit upp i medvind och trott att varje tanke han tänkt har varit sann, en alldeles vanlig man, så vanlig som jag kan, ett resultat av det jag lärt mig, när medvinden försvann.
Kalt och salt och skoningslöst, om och om och om igen, solen bara flämtar orkeslöst när den dör vid horisonten, bitter vind och kallslipad granit, om kärleken är blind kan den kanske hitta hit, böjd av stormen som ett rö, ett hjärta som en öde ö kan blott bebos, av en bohusros, av en bohusros.
Vinddrivna rester av närhet, som någon fått, konturerna skvallrar om ett liv, som nästan gått, isande tyst efter alla år av slit, om kärleken är blind kan den kanske hitta hit, böjd av stormen som ett rö, ett hjärta som en öde ö kan bara anförtros, åt en bohusros, åt en bohusros.
Hon som kan leva med rötterna bland stenarna och trotsa orkaner och salt, hon som aldrig ger upp utan övervinner allt, är en bohusros, är en bohusros.
När alla sånger är sjungna och sista ordet är sagt, när de känner sig lugna och skickar sanningen till slakt, och när poeterna tystnar, för det finns ingen som lyssnar, då finns bara lögnerna kvar och det blir den enda sanningen vi har. Fast varningsklockan ringde igen och igen men ingen hörde på för det kändes lite bättre så. Men då är det över, hej apokalyps, då är det över, hej apokalyps, ja då är det över, hej apokalyps, det som kändes så bra nyss, hej apokalyps.
När alla böcker är brända och konsten har gått till kross, när det är slut på saker att skända då kommer de efter oss, för då finns bara lögnerna kvar och det blir den enda sanningen vi har, och varningsklockan ringde igen och igen, men ingen hörde på för det kändes lite bättre så. Men då är det över, hej apokalyps, då är det över, hej apokalyps, ja då är det över, hej apokalyps, då är det över hej apokalyps, det som kändes så bra nyss, hej klapp och kram och kyss, hej apokalyps, hej apokalyps
Ingen sover nu, alla kvarnar mal, det som var och det som inte blev, ingen ånger mer, inte heller några kval, bara det som var och det som aldrig blev, så nu är det du och jag och natten, dimmiga minnen och svart vatten, bara du och jag och natten, igen och igen
Inga drömmar mer, för längesen förbi, bara ljuset under lampan och din kyss, jag tittar inåt nu, som ett fotografi, där du möter mig i trappan, känns som nyss, nu är det du och jag och natten, dimmiga minnen och svart vatten, bara du och jag och natten, igen och igen, igen och igen
Ett öppet hjärta, vad tjänar det till, du flyttar in och du flyttar ut som du vill, obruten svärta och färg som inte vill måla tavlor med lyckliga slut en gång till, en gång till, ingen sover nu, alla kvarnar mal.
Alla andra har gått för längesen, bara du och jag är kvar i det här, den bleka månen som skiner på vårt fängelse vakar över sorg och misär, allt vi vill ha är framför oss det är bara att ta men ändå står vi tomhänta kvar, så vi famlar genom nätterna du och jag och vi snubblar genom bakbundna dar
Du är himmel och helvete, lust och passion och jag är som en sten i din sko, men jag kan klättra över bergen för ditt leende, det är det enda som kan ge mig nån ro, några sekunder av vila för min ängsliga själ, lite ro i en kvävande natt, jag är en clown med ett beroende som kräver sin fix, älskling snälla ge mig ett skratt, ge mig ett skratt och sjung, sjung, sjung sången om kärleken, sjung, sjung, sjung, sjung om och om igen, sjung, sjung, sjung, sjung om lycka sjung om härlighet, blåögda toner ut i rymden, som en nödraket, som en nödraket
Vi går en vindlande väg genom mörkaste skog, bara stjärnorna leder oss fram, det har gått veckor och månader sen du log ändå vill du att jag ska va din man, och jag ska ära min titel som ett kungasigill, ett ok som bara jag kan bära, andra män som vill ha dig dom får tiga still, kröka rygg, se på och lära, sjung, sjung, sjung, sången om kärleken, sjung, sjung, sjung, sjung om och om igen, sjung, sjung, sjung, sjung om lycka sjung om härlighet, blåögda toner ut i rymden, som en nödraket, som en nödraket, sjung, sjung, sjung, sången om kärleken, sjung, sjung, sjung, sjung om och om igen, sjung, sjung sjung, sjung om lycka sjung om härlighet, blåögda toner ut i rymden som en nödraket, som en nödraket, sjung som om du vet, en nödraket.
Ljug för mig, säg allt jag vill höra, ljug för mig, bara gör det. Ljug för mig, snälla narra mitt öra, ljug för mig, säg att allt är bra, säg att allt är som det ska. Fly med mig till andra sidan sanningen, blunda med mig så kanske allt blir som det va igen, bara ljug, bara ljug, för kärleken. Ljug för mig, säg att allt kommer ordna sig, ljug för mig, bara gör det. Ljug för mig och säg att du älskar mig, ljug för mig, säg att allt är bra, säg att allt är som det ska. Fly med mig till andra sidan sanningen, blunda med mig så kanske allt blir som det va igen, bara ljug, bara ljug, för kärleken, åh bara ljug, för mig, ljug för mig, gör det om och om och om och om igen för kärleken, ljug för mig, ljug för mig
Om han gör dig lycklig nu, om du glömt när det var vi, om din tanke aldrig vandrar åt mitt håll, om han gör dig lycklig nu, om du hittat lugnet inuti, ska jag försöka vara lycklig på mitt håll.
Men om jag drömmer om dig, nån gång ibland och minns när du höll mitt hjärta i din hand, får du förlåta, det kan vara svårt att låta bli när jag vaknar och viskar ditt namn.
Men om han gör dig lycklig nu, om du är trygg och har det bra, ska jag försöka leva på och vara glad, för om han gör dig lycklig nu, då är ju allting som det ska, det bara lite svider litegrann att vara jag.
För om jag drömmer om dig, nån gång ibland och minns när du höll mitt hjärta i din hand, får du förlåta, det är svårt att låta bli, när jag vaknar och viskar ditt namn..
Ja om han gör dig lycklig nu, då är allting som det ska, fast det svider lite grann att vara jag, när jag minns, hur det var, när vi såg varann i ögonen och sa, du och jag, åh vi är bra och vi ska vara lyckliga var dag.
Så om han gör dig lycklig nu, då är det med honom du ska va, fast det svider litegrann att vara jag.
När jag drömmer om dig, någon gång ibland och minns när du höll mitt hjärta i din hand
Får du förlåta, det är svårt att låta bli när vaknar och viskar ditt namn.
Så om han gör dig lycklig nu, och det är med honom du vill va, ska jag försöka leva på och vara glad, fast det svider lite grann att vara jag.
När skrattet klingat ut, när ett älskat liv är slut, i varje fall den stund på jorden vi alla fått lång eller kort och det är svårt att hitta orden, den sista gången du gick ut, det var inget stort beslut, din kaffekopp står kvar på bänken, en pelargon och en miljon tårar som den sista länken, till ett vanligt liv, som gått och gått tills det tog slut, med motgångar och tidsfördriv, stora val och små beslut, ett vanligt liv, som bott i kärleksfulla rum, saknaden skär som en kniv och allt är ett mysterium.
När skrattet klingat ut, när ett älskat liv är slut, i varje fall den stund på jorden vi alla fått lång eller kort och det är svårt att hitta orden, då viskar vi till Gud, jag kanske glömmer dina bud men att leva går så fort för mig och nu är jag här och en som jag har kär har gått före mig, ett vanligt liv som gått och gått tills det tog slut, med motgångar och tidsfördriv, stora val och små beslut, ett vanligt liv, som bott i kärleksfulla rum, saknaden skär som en kniv och allt är ett mysterium, då viskar jag till Gud, jag kanske glömmer dina bud, men ta min sorg och ta min vän och hälsa att jag kommer sen, ja ta min sorg och ta min vän och hälsa att jag kommer sen.
Jag har varit i himlen, jag tror det var den sjunde och när jag kom ner stod jag i djävulens hall, jag fick smaka vinet och det värmde i natten, men när morgonen kom var jag kall. Och jag har rest med tåget på väg mot kärleken men när rälsen tog slut fick jag börja gå igen. Finns det någon, någonstans, som bär genom natten och håller sin hand över mig, bara någon, någonstans, som kan se hur det är, inuti en medioker man.
Jag har hört änglar sjunga, som dimmor i natten, det var som tungor av eld som brann överallt, jag har känt marken gunga under mina fötter, men det var bara människor trots allt, och jag har rest med tåget på väg mot kärleken men när rälsen tog slut fick jag börja gå igen. Finns det någon, någonstans, som bär genom natten, och håller sin hand över mig, bara någon, någonstans, som kan se hur det är inuti en medioker man, inuti en medioker man, ohohoh, heyhey, en medioker man. Finns det någon, någonstans, som bär genom natten och håller sin hand över mig, bara någon, någonstans som kan se hur det är, inuti en medioker man, inuti en medioker man.
Carolina, minns du mig, jag som hade nyckel hem till dig, Carolina, jag har kvar din röda hatt, som du glömde kvar hos mig en natt. Carolina, jag minns doften av din hud och hur du lärde mig din kärleks bud, Carolina, minns när dörren slog igen och hur jag tänkte, dumt, hon kommer säkert hem. Men ingenting försvinner det vackra finns alltid kvar, ingenting försvinner, kärleken är det enda vi har.
Carolina, får jag va din vän, så kanske du kan älska mig igen, Carolina, jag kan va där när du är trött och jag vågar att stå kvar när du ser rött. För ingenting försvinner, det vackra finns alltid kvar, ingenting försvinner, kärleken är det enda vi har, oh oh oh sweet Caroline, sweet Caroline, lover of mine, sweet sweet Caroline.
För ingenting försvinner, det vackra finns alltid kvar, nej ingenting försvinner, kärleken är det enda vi har, oh oh oh, Carolina, Carolina.
Om vi bodde i samma stad, du och jag, då kunde vi kanske passera varann ibland, du skulle kanske se mig och tänka för dig själv, vem är det där, vem är han? För om vi bodde i samma stad, du och jag, då skulle jag kanske släppa fram dig i nån kö, jag skulle kanske se dig där och tänka, det där är hon, där är hon, nu kan jag dö, som en man som har sett havet och sett änglar stiga upp och ner, en man som släppt det sista kravet på att livet ska ge mer och mer, det borde varit du och jag.
Om vi bodde i samma stad, du och jag, då kunde vi stöta på varann ibland, vi kunde byta några blickar då och då och kanske börja hälsa på varann, ja om vi bodde i samma stad, du och jag och råka gå åt samma håll nån gång, kunde jag kanske våga, fråga dig om va som är din älsklingssång, den om hon som har sett havet och sett änglar stiga upp och ner, hon som släppt det sista kravet på att livet ska ge mer och mer, det borde varit du och jag. För om vi bodde i samma stad, du och jag, då kunde vi ta en promenad, du och jag, jag kunde kanske gömt mig i din blick, jag kunde kanske kysst dig om jag fick, alldeles vid havet och änglar skulle stiga upp och ner när vi begravt det sista kravet på att livet ska ge mer och mer, det borde varit du och jag, vi borde bott i samma stad.
Du log och sa att jag var klok och jag bara prata och prata så du inte skulle gå och du sa jag borde skriva en bok, jag sa tack, men det orkar jag aldrig ändå och jag undrar om du märker hur jag fastnar i din blick och om du förstår hur länge jag såg efter dig när du gick.
Om du är kvar här när vintern kommer ska jag älska dig som guld, om du är kvar här när sommarn dör ska jag sjunga dig full, om du är kvar här för din egen skull
Du sa vi borde ses nån mer gång och jag bara prata och prata om sånt vi kunde göra, du sa jag borde skriva en sång, en om oss, för den skulle du vilja höra. Och jag undrar om du märker hur jag fastnar i din blick och om du förstår hur länge jag såg efter dig när du gick.
Om du är kvar här när vintern kommer ska jag älska dig som guld, om du är kvar här när sommarn dör ska jag sjunga dig full, om du är kvar här för din egen skull.
Då ska jag våga mitt hjärta för de där rynkorna vid ögonen som kommer när du ler, och jag ska våga berätta hur jag känner när du rör mig och att jag bara vill ha mer och mer.
Om du är kvar här när vintern kommer ska jag älska dig som guld, om du är kvar här när sommarn dör ska jag sjunga dig full, om du är kvar när sommarn dör.
Såg dig komma över kullen, som från ett okänt land, ett möte bortom orden och jag la mitt hjärta i din hand, du sa jag ska ge dig allting och jag vet att det är svårt att förstå, men denna världen har förlett dig och det ska jag ändra på, för jag ska ta dina skuggor och jag ska öppna din själ, jag vet, du har just mött mig, men tro mig jag känner dig så väl.
Och det kostar ingenting, nej det kostar ingenting, ingenting alls, bara ditt liv, bara ditt liv.
Du sa, jag vet vad vi är värda för vi är guld och vi är svett och salt, det där de andra kallar kärlek, du vet det, det är långt ifrån allt, och jag ska visa dig närhet med bara värmen från min hud, jag ska öppna dina himlar, det där de andra kallar Gud, och det kostar ingenting, nej det kostar ingenting, ingenting alls, bara ditt liv, bara ditt liv. För jag vill va det du andas och jag vill va det du ser, jag vill va det du känner det som bränner och mer, jag vill va allt, och det kostar ingenting, nej det kostar ingenting, ingenting alls, bara ditt liv, bara ditt liv, det kostar bara ditt liv, bara ditt liv.
Vi skulle lära oss att bli som Jimi Hendrix, vi skulle sätta riffen rätt, vi hade tron och tiden va oändlig och det mesta gick så lätt, vi var Brian May i Queen och vi var Freddie, ja vi var alla hjältar på en och samma gång, vi Elton John och mera brännvins Eddie, det bara blandades till en och samma sång. Och jag skall alltid minnas dom vi var, nu när livet både ger och tar och nu så har jag bara minnen kvar och jag minns att du var underbar, ja jag minns att du var underbar.
Vi var som riddare på trimmade mopeder, genom västkustvinterns salt och snö, som två vilsna utrangerade torpeder, och vi skulle aldrig dö, vi var grusvägarnas egna musketörer och ingen stoppa oss, nej inte då, ibland var vi helt ärligt marodörer, men vi var unga så det får man förstå. Och jag skall alltid minnas dom vi var, nu när livet både ger och tar och nu så har jag bara minnen kvar och jag minns att du var underbar, ja jag minns att du var underbar. Nanana … ja jag minns att du var underbar, men jag hade mycket hellre haft dig kvar.